4 timmar. Det är vad som är kvar innan vår lilla Elsa blir två veckor. Tänk vad tiden går. För två veckor sedan kämpade vi järnet för att hon skulle titta ut. Timmarna senare blev hennes värden så dåliga att vi fick åka upp till OP. Ett snitt och 15 minuter senare var hon ute. Oförklarligt ljuvligt att höra hennes skrik för första gången. Då visste man att allt hade förändrats. Varenda andetag från den stunden och framåt skulle kretsa kring Elsa. Änligen. Vi är en familj. 

 

Under sina två veckor har Elsa fått mycket besök från familjen. Och hon har verkligen blivit bortskämd. Bortskämd med tid, kärlek och kramar. Hon har också blivit bortskämd med en hel del paket (som jag till min stora glädje får öppna eftersom hon är för liten!) Det råder ingen tvekan om att Elsa kommer vara snyggast i stan en lång tid framöver. En riktigt fancy tjej. 

 

I helgen var delar av familjen här. Det var verkligen efterlängtat. Det känns himla skönt att ha min familj nära. Kanske är det hormonerna som skriker efter tryggheten i min egen mamma och pappa. Eller så är det bara så att saknaden gör sig påmind när man är i en ny fas och ska hitta rutiner. Inte vet jag, men härligt var det att ha dem och Ida här. Om än "bara" för några dagar (det är inte så bara egentligen). Veckorna framöver kommer även de kantas av besök. Pappa och Karina kommer nästa helg, det ser jag mycket fram emot. Likaså kommer Sara hem från England med sin Craig och då kommer de över tillsammans med mamma och kanske även Julia och pappa Bengt. Känns bra att ha dem här allihopa. 

 

Imorgon börjar vår vardag på riktigt. Eller ja... iallafall i tre dagar. Mattias ska in och jobba några dagar innan han fortsätter med lite semester. På dessa dagar ska Elsa och jag försöka hitta en vardagsrutin. Det ska bli spännande och lite skrämmande att stå på egna ben med henne. Fast det kommer såklart gå jättebra. Samtidigt som vi gör det håller vårt badrum på att bli klart och snart är byggarna ute ur huset och vi kan få komma i ordning helt och hållet här hemma. Det tar sig, det tar sig. 

 

Nej, nu ska jag sätta mig framför TV:n med maken innan läggdags.