All over the place

Sååå... då var nästa besök från skåne avklarat. Pappa och Karina var här i helgen och förgyllde vår tillvaro. Innan de kom kändes det så lyxigt att de skulle stanna i hela TRE nätter. Det skulle bli en långhelg proppad med kvalitetstid. Och det blev det. Men fy vad tiden går undan när man gör något man tycker om och njuter av. Trots att vi hade fyra lugna och avslappnade dagar med endast småutflykter så fullständigt sprang tiden iväg. Tid jag verkligen ville skulle gå långsamt. Jag behövde det. Jag vet ju hur länge det dröjer till nästa gång.
 
Jag brukar inte vara så känslosam över att skiljas åt, eftersom jag vet att vi ses och hörs igen, men den här gången var det verkligen jobbigt att de åkte. Till råga på allt så glömde pappa sina glasögon och ett bar joggingbrallor här, vilket gav känslan av att han skulle komma "hem" vilken minut som helst från ett ärende. Men det skulle han ju inte.
 
Nej, känslorna är kanske lite "all over the place" just nu. Hursomhelst hade vi en jättemysig helg som jag får leva på till nästa gång vi ses!  

All denna tid

Är nu inne på dag tre hemma som föräldraledig utan min make, som nu åter är på jobbet. Det slår mig ur mycket tid ett dygn har. Elsa är ett väldigt sovande barn. Hon äter, rapar, kissar och sover. Har någon enstaka vakenperiod på dagen och då passar vi på att prata om livet. Men dessa vakna perioder är oftast bara en timme långa. Ibland lite längre kanske. Däremellan sover hon och jag ska få dagen att gå. Nog för att här finns att göra, framförallt städa, men det är ju inte lönt att starta ett sådant projekt mitt i en renovering. Så här sitter jag framför TV:n och väntar på att hon ska vakna så vi kan gå ut på en prommis. Mest för min skull. För att tiden ska gå läser jag IKEA-kataloger, heminredningsmagasin, lyssnar på TV4:s nyhetsmorgon, tvättar och tittar på arkitektprogram. 
 
Jag är inte naiv nog att tro att det jämt kommer att vara på detta sätt, men jag kan inte hjälpa att undra om det är såhär det är att vara föräldraledig? Jag är redan lite rastlös faktiskt. Det kliar liksom i fingrarna.
 
Jag vet att jag kommer må bra av ett års "ledighet", men jag börjar redan undra om jag inte kommer bli lite galen. 
Nu går tiden iochförsig väldigt fort och jag ska verkligen försöka ta tillvara på tiden hemma med vårt lilla gryn. Jag ser fram emot ett år hemma med henne, såklart. Hoppas bara hon är mer vaken och sugen på att umgås, ju äldre hon blir. 
 
Nej, nu är reklampausen slut. Time Team väntar!

Besök och vardag

4 timmar. Det är vad som är kvar innan vår lilla Elsa blir två veckor. Tänk vad tiden går. För två veckor sedan kämpade vi järnet för att hon skulle titta ut. Timmarna senare blev hennes värden så dåliga att vi fick åka upp till OP. Ett snitt och 15 minuter senare var hon ute. Oförklarligt ljuvligt att höra hennes skrik för första gången. Då visste man att allt hade förändrats. Varenda andetag från den stunden och framåt skulle kretsa kring Elsa. Änligen. Vi är en familj. 
 
Under sina två veckor har Elsa fått mycket besök från familjen. Och hon har verkligen blivit bortskämd. Bortskämd med tid, kärlek och kramar. Hon har också blivit bortskämd med en hel del paket (som jag till min stora glädje får öppna eftersom hon är för liten!) Det råder ingen tvekan om att Elsa kommer vara snyggast i stan en lång tid framöver. En riktigt fancy tjej. 
 
I helgen var delar av familjen här. Det var verkligen efterlängtat. Det känns himla skönt att ha min familj nära. Kanske är det hormonerna som skriker efter tryggheten i min egen mamma och pappa. Eller så är det bara så att saknaden gör sig påmind när man är i en ny fas och ska hitta rutiner. Inte vet jag, men härligt var det att ha dem och Ida här. Om än "bara" för några dagar (det är inte så bara egentligen). Veckorna framöver kommer även de kantas av besök. Pappa och Karina kommer nästa helg, det ser jag mycket fram emot. Likaså kommer Sara hem från England med sin Craig och då kommer de över tillsammans med mamma och kanske även Julia och pappa Bengt. Känns bra att ha dem här allihopa. 
 
Imorgon börjar vår vardag på riktigt. Eller ja... iallafall i tre dagar. Mattias ska in och jobba några dagar innan han fortsätter med lite semester. På dessa dagar ska Elsa och jag försöka hitta en vardagsrutin. Det ska bli spännande och lite skrämmande att stå på egna ben med henne. Fast det kommer såklart gå jättebra. Samtidigt som vi gör det håller vårt badrum på att bli klart och snart är byggarna ute ur huset och vi kan få komma i ordning helt och hållet här hemma. Det tar sig, det tar sig. 
 
Nej, nu ska jag sätta mig framför TV:n med maken innan läggdags. 
 

Liknande inlägg