Fönsterna väntar

Så ja, då är det sista dagen innan avfärd. Känns helt okej. Idag ska jag städa det sista, vilket innebär förnsterputsning, tvätt och golv. Inte den roligaste städningen, men vad gör väl det?

Ikväll ska jag bort en sväng till Sara och Jonas på middag. Snälla som tänker på mig. Mina grytor är ju nerpackade. :) Sist men inte minst blir det lite studier.

Imorgon är det dags att gå upp i ottan och fixa det allra sista; Stigs saker och de sista badrumsgrejerna, sen är det bara att börja bära! Längtar tills vi är framme i Visby och allt är på plats.

Ni lär inte höra från mig på en stund. Dels för att jag har mkt annat att hinna med, men även för jag inte vet när vi får internet, det är nämligen Mattias uppgift att fixa. :)

Sköt om er tills nästa gång!

Lite pepp kanske då...

Okej, jag är lite glad då.. för jag fick ett "fjäsk-sms" av Mattias nyss där det stod:

Om 75,5 timmar får vi pussas igen, det gillar vi!

Morr

Jag är ett känslomässigt nervvrak. Separationsångest? Nähääääää, inte ALLS! Detta påverkar med all säkerhet min toleransnivå. Jag avskyr telefonprat, men när det är enda länken mellan mig och Mattias blir det en viktig del av min dag. Framförallt denna vecka när jag är så känslosam som jag faktiskt är. Idag har han träning vid 21 och lovade därför att ringa innan han skulle bege sig. Strax innan 20.30 hade jag ännu inte hört ett ljud och tänkte att nej, men jag slår en signal (vill inte få samtal 23.30 när han kommer hem från träning nämligen). Självklart störde jag ett MYCKET VIKTIGT spel så jag väntade på att han ringde upp. Vilket han gjorde...för att i stort sett säga att han skulle åka på träning och sen lägga på. Han hade ju faktiskt ringt tidigare men det tutande upptaget. Ett sms där det står "ring mig när du pratat klart" hade kanske varit en alternativ lösning till ett 8 minuters samtal bestående av en stressande karl.

Denna vecka ska man INTE göra så med mig. Jag VET att telefonpratet är drygt och att vi pratar om ungefär samma saker varje dag. Jag VET att vi knappt kan bärga oss till att få slippa vara ifrån varandra. Jag VET att spel är viktigt. Men just nu är jag också viktig. Jag vet egentligen inte exakt varför jag blir arg. Det är lite löjligt med all säkerhet men jag är ett nervvrak och ska lämna allt jag någonsin byggt upp och flytta till en ö där jag känner nästan ingen för att jag är kär. Lite engagemang dessa dagar skulle liva upp min ledsna vardag tillsammans med flyttlådorna. 

Till råga på allt ringer underbara Stin minuterna efter och frågar "hur är det gumman?" Hoppas hon inte hörde att jag lipade för det var exakt vad jag inte ville svara på just då. :) Men det visste ju inte hon såklart! 

Nej, nu ska jag ta mitt lipande nylle till badkaret och lägga mig där och deppa så att jag kan vara glad och effektiv imorgon. :)

Ursäkta mitt trista inlägg men just nu är det såhär jag känner mig. Glada, peppFia är inte så pepp ikväll, helt enkelt. Men I can go the distance - imorgon!    

Liknande inlägg