Våga vara lycklig

Alla har vi ett förflutet. På både gott och ont. Vi har erfarenheter som lärt oss hur livet fungerar, hur vi ska ta oss igenom sorger och glädjas med det goda. Vi har även med största sannolikhet lärt oss att saker inte alltid blir riktigt som man tänkt eller hoppats på, men försöker samtidigt förstå och acceptera saker vi inte kan förändra. Val av alla slag påverkar oss ibland även om det inte var vi som gjorde dem. Ibland är det svårt, ibland är det enkelt, att förstå varför. Men behöver verkligen alla dessa erfarenheter vara dåliga då? Kan de inte medföra något gott? Man förändras ju med erfarenheterna. Man utvecklas. Man är inte densamma. Man växer och ser slutligen klarare än någonsin.

Är det inte ditt förflutna som identifierar vem du är idag?

Jag trodde länge att en del saker antingen var svarta eller vita. Rätt eller fel. Antingen eller. Jag hade svårt att släppa taget om saker. Saker som faktiskt sårat mer än de gagnat mig. Men en dag valde jag att släppa taget. Och med det menar jag inte att jag på ett ögonblick slutade bry mig om människor. Människor som en gång gjort mig illa på något vis. Tvärtom tillät jag mig själv att förlåta dem, gå vidare och önska dem allt gott. För självklart bryr man sig om människor som en gång, och kanske fortfarande, betyder mycket för en. Det är inget konstigt. Det är en del av vår personlighet tillika mänskliga ödmjukhet och välvilja. Och det är okej. Men jag släppte taget. Jag släppte taget om  års olycka,  års tro att jag inte skulle hitta något bättre än det som en gång varit. Jag gav mig själv en ny chans. Och plötsligt var det jag som såg världen med andra ögon. Såg kärlek med andra ögon. Eller rättare såg kärleken i vitögat. Som om världen med alla dess underbara ting funnits där hela tiden och bara väntat in mig. Hållt andan tills jag vågade släppa taget.

Jag vet exakt vilken dag det var. Jag vet dock inte riktigt hur det gick till och emellanåt vet jag inte ens varför. Men jag jag vet när. Det var en sen natt. Det var en enda blick. Ett enda leende. Ett godnatt. Det måste ha varit en instinkt. En instinkt som sa åt mig att det som stod framför mig var bra. Något som sa åt mig att det som händer här är oundviktligt. Och jag är glad att jag lyssnade, för det finns ingen plats på jorden jag hellre skulle vilja vara på än just här och nu. Jag insåg då att jag såg på kärleken med helt andra ögon. Nya, bättre, klarsynta ögon.

Min mormor sa en gång till mig att man blir blind när man väntar något stort. Det är först nu jag kan se och förstå vad det var hon egentligen menade.

Det är vår tur. Det här är vår chans. Och jag tänker välkomna den!

Heja Sverige!!

Oj, vad längesedan det var jag skrev här sist då! måste nog skärpa mig lite tror jag... lovar att bättra mig! =) Veckorna som gått har varit fulla av roligheter. Praktiken är slut och har gått jättebra. Igår avslutade jag med andra ord min sista praktikperiod någonsin! Känns lite lustigt. Nu ska jag vara "färdig" pedagog liksom. Jaha. Jag har även hunnit vara en runda i Kalmar, hos Viktor o Robban! Jag tog med mig Sofie upp och vi hade jätteroligt! Så härligt att träffa grabbarna igen. Vi fick dock några små men av resan...vi tittade nämligen på Melodifestivalens final där uppe. FY vilken vinnarlåt. Mer säger jag inte. Usch.. Men annars var det kul! =)

Jag har även fått en biljett till U2s konsert i sommar!! Wiiiie!! Den bästa födelsedagspresenten någonsin skulle jag våga påstå! Till alla er andra som ska dit: VI SES PÅ ULLEVI! Och ikväll är det dags för kvalmatch! Heja Sverige! Sverigetröjan åker på snart, lite tacos, vin och fotboll! Underbar lördag! Imorgon ska jag ha slöedag. Försöka sova länge, träna, förbereda lite inför veckans examinationer sen kommer Keno och då ska vi minsann göra ingenting! Och kolla på Die Hard 2 såklart. =)

För övrigt går jag nog mest runt och är lycklig skulle jag väl kunna sammanfatta det som. Är uppe på mina moln och studsar, vilket gör att dagarna går så mycket fortare! Puss hjärtat!

Nu är det slutbloggat för idag. Dags för lite lunch!

Lately

"Ignorance is bliss", you'd always hear me say.
But at times you can't deny those eyes lookin' your way.
Let me begin by saying what I mean.
It's a crime against the heart you know to be somewhere in between.

'Cause lately you make me weaker in the knees.
And race through my veins baby every time you're close to me.
Take me away to places I ain't seen.
They say you've got a hold on me.
And I won't disagree.


Liknande inlägg