Helgen

Hej hopp! Tillbaka från minisemester i Kalmar. Har varit hos Robban o Viktor på inflyttningsfest. Jätteroligt! Tack grabbar! Lägger upp lite bilder från festen här när jag får lite tid över. Fick också tillfälle att träffa Björn och min Linda. Åh, har saknat dem! Men på torsdag kommer de ner hit en runda. *Wiiie*

Igår var vi på ett uteställe som kallas "palace" om jag inte minns fel... himla trevligt ställe. Bra musik, i alla fall på schlagergolvet! =) Och mycket trevliga människor. Träffade Lindas frissa och hon verkade trevlig. Och när jag gick på jakt efter att hitta Robban o Viktor så blev jag stannad av någon som tyckte jag var ställets vackraste tjej. Så trevliga människor det finns va?! Det är väl härligt med folk som inte har några problem att säga till en vilt främmande tjej vad han tycker. Jag önskar jag vore sån. Jag får träna...

För övrigt var familjen här i fredags på middag. Det var roligt att ha dem här. Man får så mycket extra energi när man träffat dem. Love you.

Over and ut!

Tack

Om jag inte är helt fel ute så är det Thanksgivinghelg i USA nu.. Och modern som jag är(?!) vill jag också passa på att tacka människor omkring mig som förgyller min vardag. De är många så det kan ta lite plats.

Jag vill tacka dig, Linda för allt du är. Du är så otroligt mycket i mitt liv. Du är skrattet jag behöver när mitt liv endast består av oro, stress, tårar och smärta. Du är lugnet på min stressigaste dag. Du är mitt samvete när jag behöver det. Du är min styrka när jag är svag. Du är mitt allt. Jag älskar dig. Tack.
Jag vill tacka dig, Björn för att du tar hand om Linda när jag inte kan. För att du gör henne lycklig. Du är en fin männsika och det finns ingen bättre till min Linda. (Men är du dum ger jag dig på moppo). Tack.
Jag vill takca dig, Viktor för att du är du. För att du får mig att skratta åt din hysteri varje gång jag läser din blogg. För att du ger mig bra råd och för att du lyssnar när mina tankar är ovänner. För att du förgyller min vardag.Tack.
Jag vill tacka dig, Robban för den bitterljuva hatkärlek jag vill tro att vi har till varandra. Idol hade inte varit detsamma utan dig,(trots att du glömde mig ikväll). Och när vi ändå är ärliga så är dina konstiga egenskaper inte så konstiga som jag får dem att låta. Tror inte jag behöver förklara vilka. Tack.
Jag vill tacka dig, Sofie för att du alltid ger mig en anledning att skratta. För att du lyssnar jag behöver. För att du blir en galen festprissa med mig när det behövs. Tack.
Jag vill tacka dig, Stin för att du ger mig goda råd när jag är blind. För att du ger mig perspektiv på saker. För att du helt enkelt är underbar och stöttande. Tack.
Jag vill tacka dig, Tessan för alla sköna filmkvällar med tjejsnack. De är underbara. Och köerna på ICA blir mycket trevligare när du är med. Tack.
Jag vill tacka dig, Mamma för att du lärt mig livet. Det är tack vare dig jag står på egna ben idag, med rak rygg och är stolt över den jag blivit. Du har lärt mig allt. Utan dig vore jag inte hel. Tack.
Jag vill tacka dig, Pappa Bengt för att du har stöttat mig i mina val, För att du har sett mig som din dotter och varit stolt över mig när jag nått mina mål och stöttat mig när jag misslyckats. Du är min klippa. Tack.
Jag vill tacka dig, Pappa Ove för att du lyssnar på mig. För att vi kan lära av varandra. För att du tillåte mig vara den jag är. För att du respekterar mig. Tack.
Jag vill tacka dig, Karina för att du tar hand om min pappa. För att du stöttar honom när jag inte kan. För att du stöttar mig. För att vi vi båda har växt upp och respekterar varandra och stöttar när det behövs. Tack.
Jag vill tacka dig, Jimmy för alla kaffekvällar du delar med mig. För alla roliga kvällar vi delar. För allt vi delat genom åren. För att du ger mig styrka och ork att kämpa vidare med jobb och skola de perioder när jag hellre gömt mig under täcket av all stress. Tack.
Jag vill tacka er, systrar för all kärlek vi delar. För alla skratt. För alla sena nätter. För alla sångstunder i knäet. För framtidens alla sekunder. Tack.
Jag vill tacka alla er andra, som inte blivit uppräknade ovan. Ni är så många fler som gör min vardag ljus och solig. Av olika anledningar. Tack till alla er som på ett eller annat vis är en del av mitt liv. Ni är värdefulla.

Jag vill tro och hoppas att ger er lika mycket som ni ger mig. Ni räddar min dag. Varje dag.

Tack!

När hände det här egentligen?

Uttrycket Man blir som man jobbar är ju vida känt världen över. Och man har hört det några gånger. Kanske det till och med blivit lite tjatigt, men det, mina damer och herrar och ni som blev kvar, spelar ingen roll. Häromdan när jag kom hem från jobb kände jag mig lite hungrig, som man kan göra ibland. Det bästa sättet att stila hunger är givetvis att göra sig något att äta. Sagt och gjort, jag går ut i köket för att göra mig en smörgås. Vad som händer sen är ett minne blott. Nästa minne jag har är att jag sitter i soffan med ett glas juice. Vad hände med min smörgås? Jag har på allvar ingen aning. Jag tror inte jag har brett någon, för ingen disk i vasken.

Så för att göra en lång historia kort har jag alltså gått ut i köket för att bre en macka o kommit tillbaka med ett glas juice. Kan man skylla detta på mina år inom demensvården?

Liknande inlägg