Perspektiv

Jag har bott på Gotland i två år. Jag älskar att bo här. Jag har en fantastisk man i mitt liv. Omtänktsam. Kärleksfull. Unik.

När jag flyttade hit var min förhoppning och tro att vänskaper jag hade skulle stå starka ändå. Att distans inte var av betydelse när man behövde varandra. Mina vänner och jag pratar inte varje dag. Ibland inte ens varje vecka. Men vi finns där när det behövs. Alltid. Det var min tro.

Jag är inte övertygad längre.

Jag har några få vänner "hemma" som jag tillåter in på bara skinnet. Fantastiska människor med stora hjärtan. Vänner jag gråtit och skrattat med. Människor jag delar underbara minnen med. Och galna. Jag har också haft äran att få lära känna fantastiska människor här på ön som förgyller min vardag här. Ni är alla unika på era alldeles egna sätt.

En vän, för mig, är någon som förstår mig när jag inte förstår mig själv. Någon som genom bara sin existens läker mig när någon eller något gjort mig halv, av en eller annan, anledning. Någon som stadigt står och väntar på att jag ska resa mig. Jag tror jag försöker säga att vänskap är det härligaste vi har att erbjuda varandra.  
Något av det mest fascinerande i en vänskap är att det inte finns några som helst krav på att man ska tycka eller vara likadana. Tvärtom, uppskattar jag olikheter. Det bringar perspektiv.

Perspektiv.

Det var vad jag behövde få idag. Igår fick jag stora besked gällande en vän - via ett publikt meddelande på facebook. För er som ännu inte upptäckt facebook, är det ett socialt forum där istortsett vem som helst kan läsa vad man väljer att skriva där. 

Det kanske är så att distans dödar vänskap.

Missförstå mig rätt. Jag vet att vardagen ofta kommer emellan. Att ett samtal eller sms ibland helt enkelt inte går att trycka in. Det kallas livet. Det är likadant för oss allihop. Jag är inte bättre.  

Perspektiv.

Efter insikten av att en viktig vänskap verkade ha tynat bort vaknade jag till liv. Jag bestämmde mig i förmiddags för att på olika sätt kontakta de människor som betyder mest för mig. De jag inte vill vara utan.

Jag ville egentligen bara kolla av läget med dem. Se så att de hade det bra, vart de än befann sig i sina vardagar. Jag saknade dem. Och hade dåligt samvete. Jag vet ju att jag själv är dålig på att ringa.

Av de jag hörde av mig till fick jag ett svar.
Ett svar.

Perspektiv.

 

Batra

Hej på er!

Veckorna flyger förbi och jag får mer och mer ångestöver att eventuellt behöva återvända till jobbet i Roma. Trivs så löjligt bra på Södervärn att jag just nu inte kan tänka mig att jobba någon annan stans. Men men, vi får väl se hur det blir efter påsk. Har ju först ett sportlov att se fram emot. :)

Just nu är jag gräsänka. Mattias sitter nu på båten till Stockholm och ska sedan vidare till fjällen för skidåkning med ett gäng från jobbet. Jag tycker det är toppen, då jag inte är så glad för snö och kyla. Föredrar soliga resmål. Men perfekt för Mattias att ändå kunna dra iväg till snön och backarna. :)

Är själv hemma till söndag. På fredag ska jag och Johan (en gräsänkling) gå och se Batra på strand. Ska bli så jäkla kul! :)

Och nästa helg kommer jag äntligen få träffa mina goa Annelie och Susanne igen!

Åh, det händer mkt kul nu! :)