Sååå...

...då var denna dag överstökad. Den har varit lång men helt OK. Har sovmorgon imorgon, till 9.30. Känns lyxigt. :) Kanske känns dagen lite kortare då trots stängningsdag. Jag lever på hoppet. :) Det är nu bara 1 vecka och 3 dagar kvar tills vi åker hem till mitt hjärtas land! SKÅNE! :) Har jag sagt att lag längtar?

Har funderat lite på alla er läsare. Ni tar ju tacksamt del av mitt liv. Utan er hade en del av syftet med en blogg gått lite förlorat. Ni får höra om mitt tjat om hemlängtan, städ, tråk och jobb dag ut och dag in. Men jag kan ju inte låta bli att i mitt stilla sinne undra vad det egentligen är ni vill läsa om?

Säg mig, varje dag när ni troget går in här för att läsa, vad vill ni jag ska berätta om? För jag döljer inget. Har säkert skellett i garderorben, men inga som är för hemliga för att avslöja (mig veterligen). Dela med er lite, så som jag delar med mig till er. Vad ska jag skriva om?

Beneath the sheets of paper lies my truth.

Dags för sängen.
Stor kram till er!

Det var en gång...

Hemma, trött efter ännu en arbetsdag. Nyss sett ett avsnitt av OTH. Egentligen är det en sådan lättsedd serie som man kan somna lite till och egentligen inte missa så mycket. Men dagens avsnitt påminde mig om väldigt svunna tider.

I dagens avsnitt kastar Peyton alla de exemplar hon äger av Lucas novell "An unkindness of Ravens" efter honom när han säger att hon gav upp deras kärlek. Ganska intensiv scen det där. Den minner mig tillbaka till ett passionerat kärlekspar... Till storslagna drömmar. Till födelsen av min tro på evig kärlek. Den minner mig samtidigt tillbaka till en kväll i mitten av februari. Den kväll man ska fira den eviga kärleken. Den kalla kväll då jag med ren och skär smärta i hjärtat kastade mina lägenhetsnycklar i ansiktet på dig, tog farväl, slängde igen dörren efter mig och aldrig mer vände åter.  

Åren går så fort, men jag kommer aldrig glömma den kvällen. Inte heller alla de år efter då jag inte visste vem jag var. Då något ännu fattades mig. Åren då jag var allt annat än hel.

Jag är välsignad med en andra chans. En chans att vara den person jag vill vara. Den person jag är ämnad att vara. Kärleksfull. Lycklig. Tacksam. En drömmare. En passionerad livsnjutare.

Tack till alla er som trodde på mig och gav mig den tid jag behövde för att bli hel.

Tack Mattias (även om han inte ens läser min blogg) som lät mig komma nära. Som lärde mig älska. Som lärde mig vad evig kärlek är. Som lär mig det varje dag.  


Loving lying enemy, I have seen your face before.
Never thought again I’d see, didn’t want to anymore.
I remember your loving eyes and the moonlit kiss.
The evening lullabies I will truly miss.
Through the years we had it all - the midnight whispers, the midday calls.
This house of cards, it had to fall.

Every time I see you I can’t help but look away.
All along I had believed everything you’d say.
When I look now I know I’ve seen your face before.
I don’t want your deceiving smile standing at my door.
And I don’t care what people say - I’m ready now to face this day.
Cause´I lost you along the way.

And you ask for forgiveness - you’re asking too much.
I have sheltered my heart in a place you can’t touch.
I don’t believe when you tell me your love is real.
Because you don’t know much about heaven boy, if you have to hurt to feel.


HELG!

Helg igen. Den har varit väldigt efterlängtad. Har varit ovanligt trött den här veckan.

Vi började vår lördag med en rejäl sovmorgon och sedan begav vi oss till loppis och marknad på Dannes jobb. Tog en kopp kaffe och njöt av det varma, fina höstvädret vi fått idag.

Nu har Mattias åkt på fotbollsmatch och jag ska snart sätta mig och se lite OTH. Plöjer för tillfället igenom alla säsongerna för lite nostalgi. :)

Vårt badrum är nu färdigt och det blev betydligt finare än det var innan, trots att det är våtmatta. Föredrar kakel, men det får vänta tills vi har vårt eget hus helt enkelt. Nytt och fräscht är inte fy skam ändå.

Idag har Loke fått gå ut för första gången här hemma. I ett lite för stort halsband släppte vi ut honom en runda under uppsyn. Nu, när vi gått in igen står han och skriker vid dörren och vill ut igen. Hujedamej om vi ska lyssna på det dagarna i ända...

Ikväll står det tacos på schemat. Lite vin också. Mums. Funderade dock starkt på att totalt matvägra för all framtid igår när jag ställde mig på vågen. Har ju ändrat om min kost ordentligt och börjat träna regelbundet för att få både bättre kondis och tappa några kilo på vägen. Förstå då min chock när vågen stod på 71 kg igår. Jag trodde jag skulle dö! 71kg!!! Det har jag aldrig någonsin vägt! I hela mitt liv... Satt och hade ångest ett tag, nära tårarna och försökte förstå var dessa kilon kom ifrån och funderade starkt på att börja en pulverdiet. Tills min underbara sambo kom med förslaget att jag skulle väga mig igen för att se om vågen fått fnatt (vi har ingen digital). Och mycket riktigt... när jag igen ställer mig visar vågen 63½ kg. TACK GUD. Men snacka om snabb diet. 7½ kg ner på 20 minuter. :) Så nu har jag bara 5½ kg kvar till målvikten. Tjohooo. 

Nej, nu är det dags för lite One Tree Hill. 
Hörs sen!

Stor kram

 

Liknande inlägg