Är nu inne på dag tre hemma som föräldraledig utan min make, som nu åter är på jobbet. Det slår mig ur mycket tid ett dygn har. Elsa är ett väldigt sovande barn. Hon äter, rapar, kissar och sover. Har någon enstaka vakenperiod på dagen och då passar vi på att prata om livet. Men dessa vakna perioder är oftast bara en timme långa. Ibland lite längre kanske. Däremellan sover hon och jag ska få dagen att gå. Nog för att här finns att göra, framförallt städa, men det är ju inte lönt att starta ett sådant projekt mitt i en renovering. Så här sitter jag framför TV:n och väntar på att hon ska vakna så vi kan gå ut på en prommis. Mest för min skull. För att tiden ska gå läser jag IKEA-kataloger, heminredningsmagasin, lyssnar på TV4:s nyhetsmorgon, tvättar och tittar på arkitektprogram. 

 

Jag är inte naiv nog att tro att det jämt kommer att vara på detta sätt, men jag kan inte hjälpa att undra om det är såhär det är att vara föräldraledig? Jag är redan lite rastlös faktiskt. Det kliar liksom i fingrarna.

 

Jag vet att jag kommer må bra av ett års "ledighet", men jag börjar redan undra om jag inte kommer bli lite galen. 

Nu går tiden iochförsig väldigt fort och jag ska verkligen försöka ta tillvara på tiden hemma med vårt lilla gryn. Jag ser fram emot ett år hemma med henne, såklart. Hoppas bara hon är mer vaken och sugen på att umgås, ju äldre hon blir. 

 

Nej, nu är reklampausen slut. Time Team väntar!