Badrummet. Förhoppningen om en snabb uppstart på renoveringen är numer grusade. Vecka 32 har vi uppstartsmöte. De kunde börja imorgon redan, men utan att ge en offert på vad kalaset skulle kosta oss. Nog för att vi är oerfarna men att vi ska kräva en offert är vi farligt medvetna om. Annars kan kalaset kosta mer än det smakar. Så, som det ser ut just nu börjar renoveringen vecka 32-33 - ungefär samtidigt som vår lilla prinsessa tänkt sig titta ut om hon håller tiden något så när.

 

Herregud ja! Vi spånar på hur vi ska kunna bo den första veckan efter hemkomst. Funderingarna går just nu kring att hyra en stuga, mest så att vi kan få ha dusch och toa samt lite lugn och ro den första veckan tillsammans som familj. Det är långt ifrån optimalt, när jag helst sett att jag fick bo hemma och sova i min egen säng, bland mina egna saker den första tiden. Men nu erbjuder omständigheterna inte det, så det är bara att acceptera kaoset som väntar.

 

Nog om badrummet. Det finns mer glädjefyllda stunder som väntar denna vecka. Imorgon får vi träffa på bebis igen, lyssna på lilla hjärtat och gå igenom förlossningsplanen med barnmorskan. Det ser jag fram emot.

 

På fredag väntar en efterlängtad fika med forna kollegorna Anneli och Susanne hemma i en (förhoppningsvis) solig trädgård. Det är så fint att ses, vi har alltid så mycket att prata om. Och skratta åt. Jag saknar verkligen att jobba tillsammans med dem.

 

Lite senare på fredag väntar en kväll med Demi och Macke. På fredag går även maken min på semester, om så en kort sådan på en vecka. När lillan kommit ska han vara långledig istället. Det ser jag fram emot!

 

Det var det om det. Nu ska jag nog slänga mig på soffan en sväng innan läggdags.

So long, darlings!