I Sverige har vi något så fint som demokrati. Folkmakt. Det är något verkligt stort. Något unikt i ett världsperspektiv, då många länder saknar detta privilegie. Att få påverka sitt lands styre genom att lägga sin egen röst på hur man vill att ens samhälle ska styras. Och av vilka. För framtiden.

Framtiden.

I morse vaknade jag och slog upp dagstidningen. Nyfikenheten ersattes av en kall kår genom ryggraden. Knappt hälften av Sveriges röstberättigade invånare hade röstat i Europavalet. Och närmre 10% av dem hade lagt sin röst på ett öppet främlingsfientligt parti.

Tio procent.

Det är mycket. Men trots det, var det inte den höga siffran som skrämde mig. Det som skrämde mig, och som skrämmer mig ännu, är följande fråga: Vad kommer detta att innebära?

För nu är två av Sveriges ledamöter i Europaparlamentet representerade av Sverigedemokraterna. Ett parti som i tydliga ställningstagande menat att homosexualitet inte är, och aldrig kommer vara normalt. Ett parti som på fullaste allvar menar att våldtäkt är ett uttryck för islamsk kultur samt att muslimerna är vårt största utländska hot sedan Andra världskriget.

Sverigedemokraterna stöder även (och bokstavligen jublar) partier som exempelvis Front National. De har redan träffats för ett första möte, med målet att samarbeta. Vad som bör belysas här är att Front National, bland annat vill: införa dödsstraff, förbjuda abort, stoppa utomeuropeisk invandring, förbjuda homosexualitet och belöna kvinnor som inte arbetar. Samma parti gick i veckan ut och menade att Ebola-viruset skulle lösa invandringsfrågan på tre månader. Dessutom menar partiledaren att förintelsen bara är en liten "detalj" under Andra världskriget.

Det räcker inte där. Ett annat närstående parti, som fått för många röster i Europavalet, är Nya Högern i Polen, som stoltserar med uttryck som "Kvinnor borde inte ha rösträtt" och "Det är äckligt att titta på funktionshindrade".

Demokrati. Grattis Sverige. Bra jobbat.

En del av er som läser detta kommer vilja skriva till mig att demokrati faktiskt innebär att man får tycka vad man vill och att jag inte ska ifrågasätta er, eftersom ni inte ifrågasätter mitt ställningstagande. Ni har rätt. Absolut. Men kom då samtidigt ihåg att vi också lever i ett land med religionsfrihet. Ett land vars värdegrund genomsyras av människors lika värde. Detta ska vi som demokratiska medborgare också stödja. Det är vår skyldighet. Det är ett ansvar vi bär. Du och jag. Om inte för vår skull så för våra barn. Och barnbarn. Och barnbarnsbarn. Vad vill vi att deras värld och vardag ska speglas av?

Nästan 20% av min hemorts invånare lade sin röst på Sverigedemokraterna igår. 1 av 5. Det går nu upp för mig att flera av mina närmsta bekanta kan ha lagt sin röst på ett parti som står för allt annat än demokrati och människovärde. Detta innebär ytterligare ett problem för mig. För det är mina närmsta som ska hjälpa mig att forma framtiden. Människor, vars värderingar, med största sannolikhet kommer påverka mina blivande barn. Och barnbarn. Och barnbarnsbarn.

Till er vill jag säga följande:

Jag vill att mina framtida barn ska förstå vad mångfald är. Jag vill att de, tack vare oss, inte ser sina klasskamrater som svarta, vita, gula eller röda, utan som människor. Ett folk. Vänner. Jämlikar. Medmänniskor med samma rättigheter som dem. Jag vill att mina barn äger rätten att älska vem dem vill. Jag vill också att mina barns värderingar utgår från kärlek och tro på mänskligheten. Jag vill att mina barn omringas av sunda värderingar. Av människor som kan se bortom religion och hudfärg. Av människor som förstår att invandringen bottnar i något allvarligt och att man som invandrare/flykting inte är ute efter att ta någons jobb eller bojkotta midsommar, bara för att man inte heter Svensson i efternamn. Och här, kära, underbara medborgare, släktingar och vänner, har VI ett ansvar.

DU och JAG.