Flickan på vårt kylskåp
För lite mer än ett år sedan blev vi faddrar till en 4-årig flicka. Barn ligger oss varmt om hjärtat, även om vi ännu inte har några egna. Valet av organisation var ganska svår, då det finns mängder att välja mellan.
Valet föll slutligen på SOS-barnbyar. Detta av många anledningar. Nästan 84% av vårt bidrag går direkt till barnbyn, vilket är en ganska stor andel. Organisationen stödjer och bygger även upp skolor, medicinkliniker och sociala center för barn.
Flickan bor i en barnby i Nigeria. Barnbyarna är kärnan i deras verksamhet - dit går alltså den största delen av pengarna. I barnbyarna finns ett tiotal hus, kanske 15. I varje hus bor barn tillsammans med en barnbymamma. Tillsammans blir de en familj. Barnen får en förebild. En trygghet. Någon som läser godnattsagor. Styrkan att så småningom klara sig själva. När barnen är tillräckligt stora och redo, då börjar ett nytt äventyr - skolan. Som denna organisation också bygger upp och finansierar. SOS-barnbyar står till och med för utbildningskostnaderna så att pedagogerna är behöriga och kvalitén på undervisningen skall bli så bra som möjligt.
Hon heter Rita.
Flickan på vårt kylskåp.
Några gånger om året får vi ett brev från henne, men skrivet av hennes barnbymamma. Rita hittades när hon var ungefär 2 år. I en stad. Utan föräldrar. I skrivande stund har ingen någonsin sökt henne, såvitt man vet.
Hon är idag 5½ år. Nyss har hon börjat skolan. Hon älskar att räkna matte och klappar händerna så fort hon lyckats med något. Hon klappar lika mycket när en kamrat lyckats klura ut summan av 2+1. Hon älskar skolan, djur, sång, dans, bananer och kramar.
Rita är en underbar vän. På ett foto vi fått sitter hon bredvid en kamrat. Kompisen sitter med en smutsig, utsliten trasdocka i famnen, tårar på kinden och ett stort plåster på ena knät. På baksidan av fotot står följande: "Rita lets friend borrow her doll for a while."
När min vardag utmanar mig mer än jag tror jag klarar. När mina elever gnäller på "vidrig skolmat". Eller idioter till lärare. Och dumma föräldrar. Eller att internetet inte funkar på skolan och de inte kan spela spel på lektionstid. När de tycker det är mitt fel att de inte klarar läxförhör. När de ringer och sms-ar kompisar mitt i en genomgång. Dagar som de...
...då tänker jag på Rita.
Flickan på vårt kylskåp.
Och återigen finns det hopp om mänskligheten.
skriven
Så kul att läsa:) Hade inte en aning om Rita:) Känner mig väldigt stolt över att min dotter och min svärson hjälper denna lilla flicka. Hoppas att fler väljer att stötta utsatta barn för det betyder så oerhört mycket:)