Det slår mig ofta nu.

Framför allt nu - när jag är tillbaka på jobbet. Vilka kollegor jag har! Jag har tänkt på det tidigare också. När vi fikar. När vi ses på vinkvällar.

På varje arbetsplats finner man någon eller några individer som man dras till mer än andra. Kollegor där man känner på djupet att - vi - vi har många gemensamma nämnare som gör att vi trivs tillsammans. Det slog mig idag att på min arbetsplats har jag väldigt många av den "sortens" kollegor.

Ni vet, den där sortens ljuvliga människor som man bara vill krama hårt ibland. 

Jag minns att vi under en vinkväll i somras pratade om att vi var berikade med väldigt många starka kvinnor på vår arbetsplats. Jag kom att tänka på det igen, idag. Nu menar jag förstås inte, genom att säga så, att det finns svaga kvinnor, det vill jag vara tydlig med. Men styrka kan ses på många sätt. 

Det som slog mig idag är att styrkan jag ser i mina kollegor är den där omtanke, självkänsla och ett sunt och ödmjukt förhållningssätt till omvärlden genomsyrar deras person. Dessa kvinnor. Som vågar fatta beslut som kanske inte är bekväma för alla. Som säger vad de tycker - inte vad som förväntas sägas. Som säger nej. Som förväntar sig mer av kollegor och elever än "lagom". Kvinnor som inte följer den outtalade norm som tycks finnas på många kvinnodominerade arbetsplatser där man går runt och tisslar och tasslar med varandra och skapar intriger som inte finns egentligen. Kvinnor som stärker varandra. Hjälper varandra. Erkänner svagheter och lyfter styrkor - hos sig själv och andra. Kvinnor som inte ber om ursäkt för sin existens och lägger sig platt för att det passar någon annan lite bättre.

Dessa kvinnor. Som tillsammans har ett erfarenhets- och kunskapsregister som skulle kunna styra ett land. Som har en värme och ödmjukhet som skulle kunna värma upp hela mitt hus en kall vinterdag. Och en sårbarhet de vågar visa. Som hjälper och berömmer utan baktanke. Och hänger prestigen på klädkroken när de kommer till jobbet. Som vet att uppskatta varandra. Som kan skratta tillsammans med mig tills vi nästan pinkar på oss. Dessa kvinnor som vet att ensam inte är starkast. 

Tack för dessa kvinnor. Tack som fan!