Jag sitter här i tysthet och funderar. Allt är rörigt. Tankarna går förbi varandra och jag får inte rätt på någonting egentligen... Huvudet spränger och tårarna rinner medan jag sitter här och försöker förstå det här. Jocke, var fan blev DU av? Det här måste vara ett skämt. Jag vägrar att tro att du är dig själv för tillfället. Jag fullständigt vägrar!

Jag kommer ihåg när du kom hit en fredagkväll i våras och pratade en hel natt. Om allt. Precis allt... Jag kommer ihåg hur självklart allting var, som om det gick upp ett ljus. Det ska vara vi, självklart var det så. Varför ens försöka förneka det? Sån var känslan jag hade då. Det gick inte en timme utan att jag tänkte på dig. Jag satt och dagdrömde mig bort på föreläsningarna i skolan, längtade hem till dig under alla förbannade möten, ville slänga mig om dig så fort jag såg dig. Galet! Skrämmande. Jag var så oförskämt förälskad i dig och ditt sätt att se på mig. Ingen har någonsin sett rakt igenom mig som du gjorde då. Att ligga uppe på balsberget med solen i ögonen och bara prata var det bästa som fanns för stunden. En brännbollsturnering utan dig vore olidligt kall. Lite fotboll i dina föräldrars trädgård kunde rädda hela dagen. En hel dag i en varm bil gjorde inget. För jag spenderade dagen med dig. Jag hade kunnat stanna världen när du såg på mig och sa att du ville ha en framtid med mig i den. Att du inte ville vara den du varit tidigare, som svinat runt på krogen utan att det gjorde dig lyckligare. Du ville ha mig. Det var klappat och klart. Jag var färdig. Såld. Och vi var lyckliga.

Var blev du av sen? Sista veckorna har inte varit annat än plågsamma. Jag vet inte var denna själviska, ledsamma sida du visat mig kommer ifrån. Den klär verkligen inte dig. Jag vägrar tro att det är sån här du är. För då kunde du ju sparat mig besväret att bli kär i dig från början. För du visste då och vet fortfarande att det inte är en sådan människa jag söker. Och det är inte en sådan person du vill vara heller. Det vet jag.

Jag vill ha min gamla Jocke tillbaka. Han har varit borta alldeles för länge.