Den kommer varje år. Det går liksom inte att undvika den. Man kan inte springa ifrån den. Den är kvar när man blinkat. Fastän man inte vill.

 

Jag avskyr snö. Verkligen avskyr den. Jag önskar att det inte var så. Jag önskar att jag kunde uppskatta den, åtminstone litegrann. För, jag tycker den är fin att se på - omgivningen blir lite ljusare i januarimörkret. Och barnens skratt och tjut över snön är nästintill oslagbar. Snögubbar, snöänglar, snölyktor, iglosar, varm choklad, skidåkning, pulka - ja, tänk vad mycket vi kan göra när snön är här.

 

Jag förknippar snön med mycket annat också. Halka till exempel. bilen bestämmer helt plötsligt själv vart den ska. Och skottning. Och det värsta av allt - att frysa. Den där snön har en tendens att hitta in på platser man inte trodde var möjligt.

 

Jag önskar verkligen att jag kunde älska snö, för den bringar ju, som sagt, mycket positivt.

Jag får träna på det.

Det kan vara mitt utvecklingsmål.