Det kommer annat emellan och det är bra.
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar. Jag har känslor utan uppehåll.
Jag har förlorat en tävling, men vunnit ett val.
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av. Och jag får ångra det lilla jag säger, eller dra ett allvarligt skämt. Jag tycker mig höra mig vad dem tänker. "Är hon sådär jämt?"
Vad vill du säga när allting är sagt?
Vad vill du känna när någon tagit din makt?
Vem vill du spela när du lagt alla kort?
Hur ska du veta om ingen lärt dig hur?
Hur högt ska jag skrika varje gång jag vill bli hörd?
Du vill att jag ska falla, mot något som du har gjort till ditt.
Men ska jag falla, då ska det finnas tid att falla fritt.
Sen en tid tillbaka har jag varit trött. Försökt att vara allt på samma gång.
Så mycket man kan göra och borde och vill. Och mitt i allt så ska man räcka till.
Sen en tid tillbaka har jag varit tom, och försökt att hitta spår som leder rätt.
Ja det finns så mycket måsten, att vara bra på det man kan. Och mitt i allt så ska man vara sann.
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag och försökt att vara nån till lags.
Ja, man kämpar för en plats som passar både här och där. Och snart har man glömt vem man är.
Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär och insett att jag måste börja om...