För varenda unge

Just nu bloggar jag inte så mycket som jag skulle vilja. Så mycket som ni läsare kanske också skulle vilja. Anledningen är att jag har så otroligt mycket jag skulle vilja skriva och skrika om, men jag får inte. Jag får inte. Jag får inte. Reglerna är enkla.

Jag skulle kunna skriva om vädret. Jag skulle kunna skriva om träningsvärken jag har. Eller om mina skoskav. Kanske har jag ytterligare några pytteknytteminimicroproblem jag skulle kunna gnälla om igår, idag och imorgon, men det tjänar inget syfte.

Just nu känner jag mig tom. Tom på energi. Tom på vilja att förstå mig på idioter. Tom på tron att allt har en mening. Jag frågar mig själv, innerligt och ärligt, om det finns någon rättvisa. Jag frågar mig vem som egentligen skyddar den utsatta. Vem skyddar? Vem för dess talan?   

Jag önskar verkligen att allt som händer för något gott med sig. Det hoppas jag verkligen...

Kommentera här: