I en evighet levde jag som om du inte fanns.
I alla drömmar var du ändå nära.
Så underbart nära...
Och jag trodde jag fann dig,
men du var någon annanstans.
Varenda gång jag funnit nån så såg jag att drömmen inte var sann.

Det var enkelt och vackert.
Du sa att du väntat mig.
Jag kunde ana att det fanns en himmel på jorden.
Jag såg den.
Och du bad mig att leva mitt liv alltid nära dig.
Jag följde dina steg och allt jag någonsin drömt om fanns där för mig.

Det finns ingen som lockat mitt hjärta så underbart.
Med all din ömhet får du sorg och smärta att sakta försvinna.
Alla skuggor, allt mörker som förr var så uppenbart,
det skingras, och tillsammans ser vi ljuset som stiger med solens fart.

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig.
För jag trodde att du fanns och väntade mig.
Ja alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött,
för att möta den vackraste människa jag någonsin mött.