Hemma, trött efter ännu en arbetsdag. Nyss sett ett avsnitt av OTH. Egentligen är det en sådan lättsedd serie som man kan somna lite till och egentligen inte missa så mycket. Men dagens avsnitt påminde mig om väldigt svunna tider.

I dagens avsnitt kastar Peyton alla de exemplar hon äger av Lucas novell "An unkindness of Ravens" efter honom när han säger att hon gav upp deras kärlek. Ganska intensiv scen det där. Den minner mig tillbaka till ett passionerat kärlekspar... Till storslagna drömmar. Till födelsen av min tro på evig kärlek. Den minner mig samtidigt tillbaka till en kväll i mitten av februari. Den kväll man ska fira den eviga kärleken. Den kalla kväll då jag med ren och skär smärta i hjärtat kastade mina lägenhetsnycklar i ansiktet på dig, tog farväl, slängde igen dörren efter mig och aldrig mer vände åter.  

Åren går så fort, men jag kommer aldrig glömma den kvällen. Inte heller alla de år efter då jag inte visste vem jag var. Då något ännu fattades mig. Åren då jag var allt annat än hel.

Jag är välsignad med en andra chans. En chans att vara den person jag vill vara. Den person jag är ämnad att vara. Kärleksfull. Lycklig. Tacksam. En drömmare. En passionerad livsnjutare.

Tack till alla er som trodde på mig och gav mig den tid jag behövde för att bli hel.

Tack Mattias (även om han inte ens läser min blogg) som lät mig komma nära. Som lärde mig älska. Som lärde mig vad evig kärlek är. Som lär mig det varje dag.  


Loving lying enemy, I have seen your face before.
Never thought again I’d see, didn’t want to anymore.
I remember your loving eyes and the moonlit kiss.
The evening lullabies I will truly miss.
Through the years we had it all - the midnight whispers, the midday calls.
This house of cards, it had to fall.

Every time I see you I can’t help but look away.
All along I had believed everything you’d say.
When I look now I know I’ve seen your face before.
I don’t want your deceiving smile standing at my door.
And I don’t care what people say - I’m ready now to face this day.
Cause´I lost you along the way.

And you ask for forgiveness - you’re asking too much.
I have sheltered my heart in a place you can’t touch.
I don’t believe when you tell me your love is real.
Because you don’t know much about heaven boy, if you have to hurt to feel.