Sitter och tittar igenom alla foton jag framkallat från midsommar och andra tillfällen och inser en mycket viktig sak. Jag är så otroligt lyckligt lottad. Och varje gång jag kommer till insikt med det bli jag så förbaskat lycklig. För vad spelar det för roll att vi har ett hav emellan oss en sommar när vi har hela livet framför oss tillsammans? Vad är det som säger att lite saknad inte är bra? Att sakna varandra innebär ju att vi har en stadig relation och vill vara varandra nära.

Jag är lycklig.
Jag är trygg.
Vi är oövervinnliga.
Tillsammans.
 För alltid.
Slå det!