Uttrycket Man blir som man jobbar är ju vida känt världen över. Och man har hört det några gånger. Kanske det till och med blivit lite tjatigt, men det, mina damer och herrar och ni som blev kvar, spelar ingen roll. Häromdan när jag kom hem från jobb kände jag mig lite hungrig, som man kan göra ibland. Det bästa sättet att stila hunger är givetvis att göra sig något att äta. Sagt och gjort, jag går ut i köket för att göra mig en smörgås. Vad som händer sen är ett minne blott. Nästa minne jag har är att jag sitter i soffan med ett glas juice. Vad hände med min smörgås? Jag har på allvar ingen aning. Jag tror inte jag har brett någon, för ingen disk i vasken.

Så för att göra en lång historia kort har jag alltså gått ut i köket för att bre en macka o kommit tillbaka med ett glas juice. Kan man skylla detta på mina år inom demensvården?