Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenad.  
Jag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad.  
Jag skulle inte ha så bråttom med att träffa nån ny.  
Jag har rätt mycket med mig själv, precis som du. 
Jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu.   





Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris och låta Stockholm va.
Jag skulle få den tiden över för mig själv som jag sagt att jag vill ha. 
Jag skulle unna mig att drömma hundra mil genom Europa om en främling lika 
tillitsfull som du. 
Jag skulle pröva mina läppar mot nån annan om du lämnade mig nu.   
Jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans. 
Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams. 
Jag kanske skulle söka upp kontakter som jag tappat som jag varit med förut 
nånstans. 
Jag antar det finns nån du skulle ringa om jag inte fanns.  
Jag kanske skulle leta upp nån yngre som en fjäder i hatten.  
Det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde mig i natten.  
Men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd.
Ingen känner mig så väl som du. 
Jag skulle fastna i min ensamhet igen om du lämnade mig nu.